Fresh start
Ja nu jadrar i det maste nagot handa. Jag maste borja blogga igen. Alla lasare har i princip forsvunnit, dock maste jag an en gang papeka att denna bloggen har blivit mer som en blogg for familj och vanner.
Dock ska jag forsoka uppdatera mer.
Jag vet att dar ar manga tjejer och killar i Sverige som gar in och laser bloggar som handlar om college i USA. Jag har fatt en del respons pa detta och ville darmed skriva ett inlagg om min bakgrund till hur jag hamnade i USA.
USA och college har blivit populare och popularare de senaste aren. Forut var det mest rika ungdomar, ungdomar som fatt antingen idrottsstipendie eller akademiskt stipendie, men numera verkar det som att fler och fler ungdomar drar sig till college i USA, oavsett bakgrund.
Jag hamnade i USA efter manga om och men. Efter gymnasiet och studenten var jag ivrig att ge mig ivag. Jag hade inte riktigt koll pa hur det hela funkade men vad jag visste var att jag ville spela fotboll pa college i USA. Min kompis Li hade fixat med en skola som i West Palm Beach, Florida - Northwood University och begav sig av hosten efter studenten 2005. Jag var med och fixade visum och dylikt men eftersom jag inte hade alla papper m.m. som jag behovde sa gick det inte riktigt igenom den gangen. Dessutom kunde den skolan inte erbjuda nagot fullt stipendium till mig sa struntade i det och letade jobb istallet. Jobbade pa massa olika stallen innan jag hamnade pa Trygg-Hansa.
Sommaren 2006 fick jag ett telefonsamtal fran en coach fran Miami University (OHIO). Han uppgav att han hade en kontakt i Sverige och namnde aven att han skulle komma over till Sverige och kolla efter spelare, och jag var en av dem. Jaha tankte jag, haftigt! Efter nagon vecka kom han alltsa, coach Bobby och kollade pa nagra traningar och en match. Efter matchen erbjod han mig ett fullt stipendium. Veckorna efter det borjade alltsa min ett ars langa process att ta tag i alla grejor som behovde fixas. Hosten 2007 landade jag i Dayton, Ohio med min kompis Eva (som jag aven spelade med hemma i Malmo). Nu ar det Maj 2010 och jag har snart varit har i 3 ar.
I host inleder jag mitt fjarde och sista ar och jag ar sa lycklig over allt jag har fatt uppleva och allt jag har lart mig. Jag har varit med om riktigt tuffa livssituationer under de ar jag varit, bland annat forlorat bada mina foraldrar till himlen. Dock maste jag saga att jag ar glad att jag har haft dessa ar for mig sjalv. Jag har vaxt som manniska och som medmanniska. Ingen kan nagonsin ta ifran de minnen och det jag har lart mig har.
Dock har jag haft perioder da jag saknar bade familj och mina narmsta vanner fruktansvart. Men utan er hade jag aldrig varit den jag ar. Ni har varit med och utvecklat mig till den person jag ar idag, och for det ar jag evigt tacksam.
Min familj betyder mycket och jag alskar er!
Man har ju aven forlorat en del personer som man kallade basta van forut, men det ar en anledning varfor dem ar i det forflutna och inte i mitt liv just nu. Dar ar speciellt en person som har svikit mig nagot otroligt det senaste aret, men enough is enough.
Vill tacka de vanner som alltid funnits dar under aren. Aven om vi alla ar pa olika sidor av jorden sa vet jag att vi alltid hittar varandra igen!
Tia - min aldsta basta van! Bor i England nu men vet alltid var jag har dig! Precis som du skrev pa din blogg, vi har dem sjukaste minnena ihop! Som ingen annan galen manniska kan tanka sig!
Sara Klaren (Klirran) - ocksa en gammal van! Vi har bada varit i USA och har kanske inte haft den basta kontakten (mycket pga av forvirrade mig skulle jag anta). Men jag vet att du alltid finns dar om jag behover och det ar det som raknas.
Vivi - underbar van och vi klickade direkt sa fort vi borja lara kanna varandra. Du forstar mig pa alla satt, vilket ar skrammande ibland men det ar kanske darfor du pluggar psykologi i Scottland nu! Finns ocksa alltid dar for mig, precis som jag ar dar for dig.
Sara Regner (Pigan) - Larde jag kanna genom Vivi. En underbar manniska att ha i sitt liv. Alltid positiv och far en alltid att ma bra. Borde vara fler som Sara pa jorden.
Dock ska jag forsoka uppdatera mer.
Jag vet att dar ar manga tjejer och killar i Sverige som gar in och laser bloggar som handlar om college i USA. Jag har fatt en del respons pa detta och ville darmed skriva ett inlagg om min bakgrund till hur jag hamnade i USA.
USA och college har blivit populare och popularare de senaste aren. Forut var det mest rika ungdomar, ungdomar som fatt antingen idrottsstipendie eller akademiskt stipendie, men numera verkar det som att fler och fler ungdomar drar sig till college i USA, oavsett bakgrund.
Jag hamnade i USA efter manga om och men. Efter gymnasiet och studenten var jag ivrig att ge mig ivag. Jag hade inte riktigt koll pa hur det hela funkade men vad jag visste var att jag ville spela fotboll pa college i USA. Min kompis Li hade fixat med en skola som i West Palm Beach, Florida - Northwood University och begav sig av hosten efter studenten 2005. Jag var med och fixade visum och dylikt men eftersom jag inte hade alla papper m.m. som jag behovde sa gick det inte riktigt igenom den gangen. Dessutom kunde den skolan inte erbjuda nagot fullt stipendium till mig sa struntade i det och letade jobb istallet. Jobbade pa massa olika stallen innan jag hamnade pa Trygg-Hansa.
Sommaren 2006 fick jag ett telefonsamtal fran en coach fran Miami University (OHIO). Han uppgav att han hade en kontakt i Sverige och namnde aven att han skulle komma over till Sverige och kolla efter spelare, och jag var en av dem. Jaha tankte jag, haftigt! Efter nagon vecka kom han alltsa, coach Bobby och kollade pa nagra traningar och en match. Efter matchen erbjod han mig ett fullt stipendium. Veckorna efter det borjade alltsa min ett ars langa process att ta tag i alla grejor som behovde fixas. Hosten 2007 landade jag i Dayton, Ohio med min kompis Eva (som jag aven spelade med hemma i Malmo). Nu ar det Maj 2010 och jag har snart varit har i 3 ar.
I host inleder jag mitt fjarde och sista ar och jag ar sa lycklig over allt jag har fatt uppleva och allt jag har lart mig. Jag har varit med om riktigt tuffa livssituationer under de ar jag varit, bland annat forlorat bada mina foraldrar till himlen. Dock maste jag saga att jag ar glad att jag har haft dessa ar for mig sjalv. Jag har vaxt som manniska och som medmanniska. Ingen kan nagonsin ta ifran de minnen och det jag har lart mig har.
Dock har jag haft perioder da jag saknar bade familj och mina narmsta vanner fruktansvart. Men utan er hade jag aldrig varit den jag ar. Ni har varit med och utvecklat mig till den person jag ar idag, och for det ar jag evigt tacksam.
Min familj betyder mycket och jag alskar er!
Man har ju aven forlorat en del personer som man kallade basta van forut, men det ar en anledning varfor dem ar i det forflutna och inte i mitt liv just nu. Dar ar speciellt en person som har svikit mig nagot otroligt det senaste aret, men enough is enough.
Vill tacka de vanner som alltid funnits dar under aren. Aven om vi alla ar pa olika sidor av jorden sa vet jag att vi alltid hittar varandra igen!
Tia - min aldsta basta van! Bor i England nu men vet alltid var jag har dig! Precis som du skrev pa din blogg, vi har dem sjukaste minnena ihop! Som ingen annan galen manniska kan tanka sig!
Sara Klaren (Klirran) - ocksa en gammal van! Vi har bada varit i USA och har kanske inte haft den basta kontakten (mycket pga av forvirrade mig skulle jag anta). Men jag vet att du alltid finns dar om jag behover och det ar det som raknas.
Vivi - underbar van och vi klickade direkt sa fort vi borja lara kanna varandra. Du forstar mig pa alla satt, vilket ar skrammande ibland men det ar kanske darfor du pluggar psykologi i Scottland nu! Finns ocksa alltid dar for mig, precis som jag ar dar for dig.
Sara Regner (Pigan) - Larde jag kanna genom Vivi. En underbar manniska att ha i sitt liv. Alltid positiv och far en alltid att ma bra. Borde vara fler som Sara pa jorden.
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha jag e sjukt skånsk :P..
När kommer du till sverige?
Trackback