Ingen människa är utan fiender

Ja så lyder väl det arabiska ordspråket ovan och jag kan inte annat än att hålla med.
Jag har under många år funderat över det här med fiender och vänner. Vem är ens vän och vem är ens fiende? Trots grubblande i många år har jag fortfarande inget svar. Jag vet däremot att jag kan lita på mina vänner, mina nära vänner. Vänner som ställer upp, vänner som inte dömmer och framförallt inte vänner som snackar bakom min rygg. De sistnämnda vännerna har jag sållat ut för längesen, de är lättare att identifiera. De andra "vännerna" är ack så mycket svårare.
Jag är trött på att höra massa skitsnack om mig från folk som inte känner mig. Ni vet inte ett skit vad jag har gått igenom, ni vet inte ett skit hur mitt liv har sett ut och ska därmed inte tro att ni känner mig.
Jag har sållat bort de vänner som inte jag inte ser som vänner eller som inte ser mig som en vän.
Och jag mår bra, bättre än någonsin faktiskt. Inget mer drama och skit. Nej nu mår jag äntligen bra!

Det här inlägget är egentligen inte intiktad mot någon speciell person eller dylikt. Det är mitt sätt att tänka generellt. Jag hade en lång tankerulle inuti mitt huvud igårkväll där jag såg hela mitt liv flyga förbi. Som en massa diabilder kan man säga. Och ja, det var både skrämmande och otroligt härligt.
Det fick mig att inse att jag är den jag är, och till dig som TROR att du känner mig. Tänk om, för det gör du inte.


En sann vän är en sällsynt fågel (Latinskt ordspråk)

Kommer förhoppningsvis ett gladare inlägg senare idag! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback