Återfunnen kraft
Nu äntligen känner jag för att blogga igen. Dels för att jag känner för det och dels för att jag inte vill tappa mina få läsare där ute..
Som några vet så gick min pappa bort för lite över två veckor sen. Man kan ju lugnt kalla det ett plötsligt dödsfall.
Pappa har aldrig direkt varit den som legat på sjukhus och han har inte varit sjuk alls på sistone.
Men han gick över till den andra sidan Lördagen den 7 Juni. En dag jag alltid kommer att minnas.
Pappa var och kollade på min match mot Öster. Efter matchen pratade vi ett tag och när vi skiljdes åt hade vi bestämt att äta lunch eller middag på söndagen där efter. En timme efter vi pratades vid var han borta. Allting sägs ha gått snabbt, så jag antar att han inte led. Pappa är inte direkt den person som kan ligga på sjukhus.
Det tog ett tag att acceptera att jag aldrig mer kommer att träffa honom. Men efter många dagars tänkande så VET jag att jag kommer träffa honom igen. Någongång, någonstans.
Det som gör mig ledsen är att han hade planerat att komma och hälsa på mig i USA. Vi kollade på flygresor och jag visade bilder på hur jag bodde och vad man kunde göra där borta. Han hade även planerat in att åka till Nya Zeeland i jul. Något han inte hann att uppleva.
Jag är glad och välsignad över de åren jag fick med honom, men jag står fortfarande fast vid att det var alldeles för få.
Många av mina riktiga kompisar har varit där, även om jag inte behövt så mycket stöd, så har ni funnits där och det är jag väldigt tacksam över.
Som några vet så gick min pappa bort för lite över två veckor sen. Man kan ju lugnt kalla det ett plötsligt dödsfall.
Pappa har aldrig direkt varit den som legat på sjukhus och han har inte varit sjuk alls på sistone.
Men han gick över till den andra sidan Lördagen den 7 Juni. En dag jag alltid kommer att minnas.
Pappa var och kollade på min match mot Öster. Efter matchen pratade vi ett tag och när vi skiljdes åt hade vi bestämt att äta lunch eller middag på söndagen där efter. En timme efter vi pratades vid var han borta. Allting sägs ha gått snabbt, så jag antar att han inte led. Pappa är inte direkt den person som kan ligga på sjukhus.
Det tog ett tag att acceptera att jag aldrig mer kommer att träffa honom. Men efter många dagars tänkande så VET jag att jag kommer träffa honom igen. Någongång, någonstans.
Det som gör mig ledsen är att han hade planerat att komma och hälsa på mig i USA. Vi kollade på flygresor och jag visade bilder på hur jag bodde och vad man kunde göra där borta. Han hade även planerat in att åka till Nya Zeeland i jul. Något han inte hann att uppleva.
Jag är glad och välsignad över de åren jag fick med honom, men jag står fortfarande fast vid att det var alldeles för få.
Många av mina riktiga kompisar har varit där, även om jag inte behövt så mycket stöd, så har ni funnits där och det är jag väldigt tacksam över.
Pappa, du kommer alltid finnas med mig. Jag vet att du vakar över mig och jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att göra dig stolt. Du är för mig den finaste ängeln där uppe. Vila i frid.
Livet går vidare, och jag vet att pappa hade velat att jag fortsatte med mitt eget liv. Jag har träffat mina vänner, spelat fotboll, varit ute och umgåtts en hel del med mamma. Gymmet har jag också kommit till några gånger nu. Skönt det!
Midsommar var det i helgen. Det firades nere i Höllviken med tjejgänget. Längesen jag träffade er. Blev inte så sent och hårt men mycket mycket trevligt. Måste göras om snart.
Nej duschen och en tupplur innan träningen kanske jag skulle hinna med.
So long....
Livet går vidare, och jag vet att pappa hade velat att jag fortsatte med mitt eget liv. Jag har träffat mina vänner, spelat fotboll, varit ute och umgåtts en hel del med mamma. Gymmet har jag också kommit till några gånger nu. Skönt det!
Midsommar var det i helgen. Det firades nere i Höllviken med tjejgänget. Längesen jag träffade er. Blev inte så sent och hårt men mycket mycket trevligt. Måste göras om snart.
Nej duschen och en tupplur innan träningen kanske jag skulle hinna med.
So long....
Kommentarer
Trackback