Sara [på andra sidan jorden]

Det här med bloggande tar på hjärnkapaciteten. Att kunna skriva om allt som har hänt , vad man känner, tycker och funderar över, och att dessutom göra det bra är en konst i sig. Jag är så pratglad av mig, så hade jag kunnat lägga in ljudklipp där jag berättar massa saker, hade säkerligen den här bloggen blivit betydligt mer intressant. Dock nöjer jag mig med att skriva än så länge.
Blev medlem på Facebook för några dagar sen och jag är fortfarande inne i inlärningsprocessen. Det finns mycket man kan göra och en hel del människor man känner som är medlemmar. Tror att jag ska sätta mig en hel kväll och leta upp allt möjligt folk och "bli vän" med dem. Det är enda chansen till att kunna snoka runt, kolla bilder etc.

Igår satt jag hemma framför min dator och funderade över mitt internetbrukande jag hade förut. Detta är i och för sig dåtid, men hujeda mig så många timmar man har suttit framför datorn. Man var aktiv på olika communitys, suttit och chattat hela nätterna på msn etc. Folk har frågat mig vart jag blivit av någonstans, och varje gång blir jag lika förvånad när de frågar det. "Vaddå var har jag varit, jag är här - där jag alltid har varit!". Massa bekantskap med folk har förlorats just eftersom jag inte är lika aktiv på internet längre. Internet är egentligen en helt fantastisk "uppfinning", att kunna läsa saker som skrivs i Kina eller att kolla på bilder tagna från Hawaii är ganska fascinerande. Det spelar ingen roll var jag eller mina vänner är. Det finns alltid ett sätt där vi kan kommunicera, och det är över internet.

Efter jobb sticker jag hem till mamma och får fotvård. Givetvis mat också. Sen är min mamma så gullig att hon låter mig låna bilen till kvällens aktiviteter. TACK MAMMA!